Frida Fagerlund är Sportbladets fotbollskorrespondent i England och en av rösterna i tidningens populära Premier League-podcast. När vi når henne har våren kommit till London och tio omgångar återstår av världens bästa liga – det är bra tider för en fotbollsjournalist, helt enkelt.  

– Ja, så är det, och inte enbart eftersom det är varmare att sitta på läktaren. Oväntat nog ser jag faktiskt mest fram emot FA-cupsemifinalerna, som förhoppningsvis kan bli roliga. Inte minst med tanke på avsaknaden av så många storklubbar. Ligatiteln har jag redan gett till Liverpool, det ska mycket till för att de inte ska lyfta bucklan. 

Redan när Frida var 6-7 år så visste att hon att sportjournalist var hennes primära mål. Hon minns att hennes föräldrar brukade köpa hem både Aftonbladet och Kvällsposten, men allra mest fångade Sportbladets rosa sidor hennes uppmärksamhet. Redan där och då förutspådde vissa i hennes omgivning att den fotbollsintresserade Trelleborgs-tjejen någon gång skulle göra resan från Vångavallen till Wembley.

– Eftersom fotboll, böcker och att skriva var mina främsta intressen kändes det naturligt att sikta mot just den yrkesbanan. Redan när jag var i tonåren sa min farmor att hon trodde att jag en dag skulle hamna i England permanent – och se vad hon fick rätt! 

I sin presentation på Aftonbladet så skriver Frida att hon ”bevakar fotboll i allmänhet och engelska Premier League och Womens Super League i synnerhet”. Och just nu går det bra, riktigt bra, för våra gulblåa. Deras framfart på planen är en stor snackis, berättar Frida.

– Det är första samtalsämnet varje gång man stöter på en kollega på någon Premier League-arena, att Sverige har en riktigt bra generation på herrsidan, säger hon.

Och tillägger:

– Att damerna är toppklass vet alla redan, vilket understryks av de många svenska tillskotten i WSL de senaste åren. Det känns tryggt att båda landslagen hänger med i utvecklingen. 

Kommer man nära spelarna och kan bygga yrkesmässiga relationer som i sin tur ger bättre svar och substans, eller är det väldigt kontrollerat och stelt att täcka Premier League?

– Det är så klart kontrollerat och stelt, men jag känner att jag har bra relationer till så gott som samtliga svenska spelare. Om de är avslappnade i mitt sällskap, blir presscheferna avslappnade. Det är oerhört viktigt att vårda det förtroendet, om man vill få intervjuer på sikt. 

Finns det någon spelare som alltid är extra öppen och trevlig att intervjua?

– Det finns många! Av engelska spelare poppar Declan Rice omedelbart upp i huvudet, skotten John McGinn och faktiskt även kungen av Egypten, Mohamed Salah, som är oerhört insiktsfull och varm. På det viset påminner han om Isak, som också är eftertänksam. Kulusevski, Ayari och Cajuste är alla kanon, och även Lindelöf, som vissa verkar tro är lite grå och trist. Jag tror bara inte att han trivs med att göra intervjuer, vilket ju får vara okej.

– Bland damerna är så väl Chelsea-spelarna som Tottenham-duon härliga, men en särskild shoutout till Nathalie Björn som är så rutinerad nu att hon nästan svarar på frågorna innan de ställs. 

Känslor och mönster

När Frida får frågan om vad hon vill förmedla med sina texter i Aftonbladet så tänker hon efter noga.

– Det är en bra fråga. Länge kände jag en press att bevisa något, att övertyga läsaren om att “jag kan faktiskt mycket om Premier League!”. Men den delen av mig blir lugnare för varje år, framför allt eftersom jag känner mig trygg i min erfarenhet, kunskap och faktumet att jag har bott i Storbritannien i över sex år. Det jag vill förmedla till läsaren är precis det, hur känslan är i England just nu, och om det finns mönster att dra av en klubbs situation eller ett visst utfall i en match. 

Blodtryckshöjande matchdagar

Under en typisk matchdag så får Frida uppleva känslan och spänningen inför avspark, men även ångesten över att ständigt behöva leverera, vecka ut och vecka in.

– Ibland finns ju “grejen” redan innan avspark, du vet till 99 procent vad själva vinkeln kommer bli. Men ofta – och det är detta som är så blodtryckshöjande – sitter du vid avspark och tänker: “vad fasen ska jag skriva om?”. Trots att man vet att matchen är själva handlingen, och att jag förhoppningsvis kommer veta exakt vad jag ska göra i 60-75 minuten. Sedan kan ett sent mål förstås ändra hela narrativet, men jag försöker ha som regel att skriva majoriteten av det inledande samt sista stycket när drygt fem minuter återstår av ordinarie tid, för att sedan lämna på slutsignal. Måste man snabbt ned och göra intervjuer i mixade zonen efteråt är pulsen skyhög. 

Vad är nästa stora grej som du ser fram emot i ditt yrkesliv?

– Jag hoppas verkligen få skriva en bok om engelsk fotboll någon dag. En annan önskan vore att ha ytterligare ett format att berätta stories genom. Då syftar jag inte främst på Premier League, utan samtliga divisioner runt om i landet. Hur det skulle se ut vet jag dock inte exakt – men alla förslag är välkomna! 

Fotnot: Ta gärna del av Fridas klokheter och analyser genom hennes Aftonbladet kolumner och medverkan i Sportbladets Premier League-podcast.