Sportjournalisten Kajsa Kalméus lever för stora idrottsögonblick – och för slutspelstider. När Sporten Kallar når henne har hon nyligen landat igen efter ännu en intensiv period.

– I mitten på mars går man in i en bubbla och så kommer man ut någon gång i slutet på april. Det är verkligen det roligaste som finns. Inte bara för att allting ställs på sin spets när det kommer till sporten man bevakar, man blir dessutom så oerhört tajt med – och beroende av – sina kollegor i branschen. Jag träffar mina TV4-kollegor mer än jag träffar min familj, och alla som arbetar i produktionen blir ens närmaste vänner för en period. Alla gör allt för varandra och för att sändningarna ska bli så bra som möjligt. Team work när det är som bäst. Det är så himla fint och vansinnigt roligt.

Kajsa trivs som fisken i vattnet när får träffa människor som få leva ut sin passion, oavsett om det handlar om elitidrottare, materialare, supportrar, funktionärer, tv-fotografer eller kommentatorer.

– Att vara runt människor som brinner för sina uppdrag är något av det mest energigivande och finaste jag vet.

När Kajsa får frågan om vilket som är hennes största idrottsrelaterade gåshudsögonblick så kommer svaret snabbt!

– Oj, jösses. Jag får gåshud så lätt, det är mitt livselixir och väldigt stor anledning till att jag jobbar med det jag gör. Ni kan kalla mig känsloknarkare! Men jag listar några stycken här nedan (det går ju att skriva en bok om varenda en så för att jag inte ska bli för långdragen så skriver jag bara rubrikerna):

• Charlotte Kalla i OS-stafetten 2014
• Armand Duplantis (välj och vraka, men senast på OS 2024)
• Straffavgörandet vid Sveriges fotbollsguld i U21-EM 2015 (Nilsson Lindelöfs straff och Carlgrens räddning)
• ”The Shot”: Kawhi Leonards kast på slutsignalen i match 7 i  konferenssemifinalserien mellan Toronto Raptors och Philadelphia 76:ers, NBA-slutspelet 2019 (https://youtu.be/ZDb3U2fmFB8) Det stod alltså 90-90 med drygt 4 sekunder kvar i match 7, vinnaren gick till konferensfinal, Leonard sköt på  slutsignal och bollen studsade i vad som kände som EVIGHETER. OCh hela arenan höll andan.
• Tre Kronors VM-guld 2017 (straffläggningen där Lundqvist spikade igen mot Kanada)
• Herrarnas lagtävling i bordtennis OS 2024 (sjuka vändningen!)
• New York-derby mellan New York Islanders och New York Rangers, 26 februari 2020, Nassau Coliseum. En av de sjukaste atmosfärer jag upplevt.

För mig är du främst förknippad med hockey och personligen tycker jag att just hockeyspelare ofta kör standardsvar i intervjusituationer! Hur arbetar du generellt för att få fram så mycket intressant som möjligt?

– Oj, vilken spännande fråga! Jag försöker jobba så mycket jag kan med följdfrågor, för att få personerna att utveckla sitt ”standardsvar” lite mer. Men framför allt så försöker jag ställa dom där frågorna som Kajsa som privatperson och sportälskare funderar på, och som jag inbillar mig att även andra sporttittare funderar på. Typ vilken rutin en spelare aldrig missar på matchdag, varför man valt en viss mållåt eller om man testat meditation någon gång, säger Kajsa.

Och fortsätter:

– För en superinitierad sportnörd kanske dom frågorna låter dumma, men för gemene man kanske de är mer relevanta. Min känsla är att hockeyspelare och atleter i allmänhet är vana att få nördiga frågor kring det sporttekniska, men kanske inte lika vana vid att prata om andra, lite bredare grejer. Och förhoppningsvis blir svaren lite mindre ”standardiserade” då. 

Jag tyckte det var uppfriskande att läsa dina tankar om självkänsla och att veta om sitt värde. Mediebranschen, inte minst för frilansare, är ju inte alltid den lättaste. Hur mår du nu och vad har du för tips och råd till alla journalister därute som kämpar med just självkänslan?

– Det där med självkänsla är en pågående resa för mig, som för så många andra. Men jag mår bra, jag hittar verktyg och vägar för att hålla självkänslan i handen, även när den försöker slita iväg med mig på snåriga stigar. Min stora utmaning är att inte låta tankarna spinna iväg, att inte låta den lilla djävulen på min ena axel överrösta den logiska lilla filuren på min andra axel. Och det är inte alltid enkelt. Men mitt tips är att ständigt påminna dig om att tankar inte alltid är sanningar. Om jag tänker ”nu känner jag mig kass” eller ”jag är fan värdelös” – det betyder inte att det är sant. Med största sannolikhet är det INTE sant. Du kanske tabbade dig på jobbet eller i ett annat sammanhang, men det betyder inte att du är en dålig människa.

– Ett annat tips jag har, som jag själv försöker använda så mycket jag kan, det är att fråga mig själv ”vad hade du sagt till en kompis i liknande situation?”. Ofta landar jag i att jag hade sagt ”Det där är sånt som händer, lägg inte fokus på det, du är en fantastisk människa och alla gör vi misstag”. Och sen försöker jag säga samma sak till mig själv. jag Vi gör alla så gott vi kan, och det enda vi kan göra är att försöka vara snälla mot oss själva – oavsett hur livet ser ut.

Avslutningsvis! Vilket framtida uppdrag ser du mest fram emot?

– Just nu är jag mest taggad på att hockeysäsongen ska dra igång igen! Det var en hejdundrande vår, som liksom etsat sig fast i mig längre än vanligt den här gången. Jag längtar redan nu efter att sätta mig med mina Excel-ark för att förbereda trupper, och att så småningom komma ut i arenorna och kicka igång både SHL och HockeyAllsvenskan. Jag tar inget av detta för givet, och är så löjligt glad att jag får göra detta i ytterligare en säsong.